Linneapark - Träning inför klassiker!

Igår sprang jag göteborgsvarvets seedningslopp i Växjö, en bra taggad tjej gav sig av med bror, Jakob och Tomas som sällskap.
Hämtade ut nummerlappen och började värma upp, det kändes bra. Starten gick och jag kom iväg bra. första kilometern kändes grym, en kilometertid på ca 3.45 hölls ett tag. Men sen hände något, benen stelnade till och blev tunga som bly, jag kämpade och kämpade och det var såå jobbigt. När halva loppet var sprungit (5 km) var det dags för varvning. tiden låg på strax över 22 min där. Jag tänkte nu fixar jag målet på 45 min men nej, benen blev bara tyngre och tyngre och det gick inte trycka på längre. Inte ens med hjälp av hejande utmed banan av både Jakob och Erik fick mig att kunna öka farten igen.
Kollade ner på klockan och kilometertiden ökade hela tiden.. Humöret började svänga och jag började bli irriterad på mig själv. Det var ju bara en mil totalt och mer än halva loppet var sprungen så varför kunde jag inte hålla ut lite till? Det gick inte, jag kom i mål på tiden 49.09 och en 28 plats av damerna av totalt 87 startande.. Ser man det så kanske jag borde vara mer nöjd men jag var inte det och är inte nu heller. Jag ville så gärna under 45 på milen och jag SKA vara det snart.

På eftermiddagen skulle jag hjälpa pappa inför dagens tävling som klubben jag tävlar för anordnade. vi skulle snitsla banan, inte trodde jag att jag skulle behöva gå i 2,5 h på mina tunga ben, men så blev det och de var inte lättare efter kan jag berätta.. på kvällen blev det pizza, ben&jerrys och skräckfilm med Jakob, Pär, Martin och Tomas. Mycket trevlig kväll, dock väldigt dålig film! Haha

Idag var det segt att gå upp men jag hade lovat att jag skulle vara funktionär på klubbens tävling så var tvungen att pallra mig upp helt enkelt. Drog på min löpartajts och ett linne, älskar att gå i det och ja där smälter man ju in i sånna kläder.
Kom dit och började ta emot efteranmälningar, efter en stund kom Tina och skulle anmäla sig "ska du inte springa? Klart du ska" nejnej svarade jag, benen var sjukt sega och att springa 8 km i terräng lockade inte det minsta.
Hon gav sig inte och efter många om och men bestämde vi att vi skulle ta sällskap runt, ta det som ett träningspass inför Lidingö och ha en trevlig stund där ute på banan. Det var då 20 min till start. jag Drog på mig ett träningslinne, fäste nummerlappen och började värma upp. Att ben kan vara så sega.. Som tur var hade hon också tävlat igår så hon var också lite sliten i kroppen.
Starten gick och vi gav oss iväg, vi satte av i ett betydligt högre tempo än vi hade bestämt men vi tittade på varandra, skrattade till och sa "vi kör på en bit, testar".
När nästan halva banan var sprungen saktade vi ner tempot, (vi var då båda trötta)för att sedan öka det efter en kilometer igen. Vi pepprade varandra och sprang över mållinjen hand i hand. Ibland behöver man tävlingar som man inte tar som tävling också..

Nu laddar vi alla batterier inför Lidingö, får se om det blir något mer lopp innan :)