Linneapark - Träning inför klassiker!

Det är bara 4 månader sen vi tog farväl av farfar, tänk att man inte vet alls hur morgondagen ser ut..

Tänk va kärlek är, det tog en vecka efter farfar dog tills farmor blev sjuk och sen var inget sig likt..

Ni som alltid stod i fönstret på kvällarna för att kolla om det var jag som kom hem, ni som ringde och frågade om jag hade kommit hem säkert, ni som brydde er om alla och uteslöt ingen.

Jag har träffat er NÄSTAN VARJE dag under hela min uppväxt, jag har ätit, fikat och sovit hos er, aldrig var jag ensam när resten av familjen var iväg. Det var bara att gå 50 meter så hade jag sällskap.

Tänk alla kvällar vi satt och spelade kort, yatzy och fia med knuff. Att man inte tog vara på tiden, när man hörde era besvikna röster när ni ringde och frågade om man ville fika och svarade nej..

Och helt plötsligt är ni bara borta båda två, ingen mer farmormat, inga fler spelkvällar. Inga mer våfflor eller 7 sorters kakor..

Sista gången jag var hos farmor innan hon blev sjuk, hon tvingade nästan i mig fika trotts att jag hade fikat 10 min innan jag kom, men man kunde ju inte säga nej, det var ju så gott. Du sa till mig "vad ska jag leva för nu när han är borta?", Det gick bara någon dag, sen blev du sjuk...

Jag hoppas ni har det bra nu <3